real edumacation!

Jag tycker om språk. Så att säga. Jag är inte direkt bra på något, och min svenska är ganska undermålig till den gräns att man kan fråga sig om det verkligen är mitt modersmål eller inte. But still.
Men något jag verkligen inte kan är att k-o-m-m-u-n-i-c-e-r-a. Kvittar vilket språk. Jag står fast vid att det skrivna ordet är mitt modersmål, inte talsvenska. De som pratat med mig vet att jag inte är ett stort fan av det här med konversation. At all. Och jag kan i synnerhet inte berätta något, jag har absolut inget narrative flow eller konsekvens. Det är som om hjärnan kortsluts när jag ska prata. It ain't my thing. När jag var yngre önskade jag intensivt att jag var döv/stum för att slippa prata med folk, och få möjlighet att lära mig teckenspråk, som verkar så mkt roligare och mer intressant än svenska.
Samma sak när jag lär mig ett nytt språk. Kvittar hur stor läsförståelse jag har, eller vilka häftiga meningar jag kan komponera ihop (medd hjälp av lexikon och grammatikbok), när det kommer till den muntliga biten förstår jag i stort sett nada och uttrycker mig lika elokvent som en bäbis med en tuggleksak i munnen. Vilket väl är huvudskälet att jag aldrig siktat på att bli tolk eller dylikt, utan alltid varit mer dragen till översättarbiten. Även om inte det lockar mig så mkt heller, men eftersom jag tänkt mig en språkvetarutbildning kan jag antagligen inte gå och hoppas på att få jobb som enbart läsare utav spännande texter på mina språk.. Reality's a bitch.
För att förkovra mig i mina språk-i-dvala hade jag tänkt lägga upp lite schysst läsning av tyska/franska/spanska författare, och nån klämkäck italienare, t.ex. Umberto Eco, för come on, efter att ha läst franska (tre år gymnasiet), spanska (fem år grundskola + gymnasiet)och latin (två år gymnasiet, ett och ett halvt på uni:t) så känner jag mig lite in touch med romanska språk. Lite sådär lagom. Typ. Ganska.
Jag har ingen vidare utvecklad plan as yet, men jag tänker Cornelia Funkes böcker på tyska, Bläckhjärta o.s.v, Gabriel Garcia Marquez på spanska, men tips på andra bra spanska böcker mottages gärna, franska I don't now yet.. Simon de Beauvoir känns lite mastig, inte ens läst Det Andra Könet än som jag ändå har på svenska.. Om inget annat kan jag alltid läsa Apornas Planet, La Planète des singes på original, av Pierre Boulle.
En annan idé jag haft är att ha temaveckor/månader. Bara läsa tidningar/böcker/se på tv-serier eller filmer på ett språk i taget. Detta även för att motverka mitt enorma produce of US-intag. Jag tänker att två veckor är lagom för varje språk, fast det tar mig antagligen längre än så att ta mig igenom en bok.. Så jag vet inte, det är planer för framtiden tills jag kommit hem från Ryssland.
Språk som jag tänkt satsa på att kunna lite bättre blir väl spanska, franska, tyska och ryska, medan latin, finska och grekiska (som jag inte läst än men SKA!) får bli försummade älsklingar, vilket latin redan är.. och finska. Suck. Så mkt kul, så lite hjärna och motivation. För trots allt, fastnar jag framför datorn och gör absolut ingenting. Mina apatisvackor är ändlösa, och min geist brinner starkt i en halv dag eller mindre.
Men samtidigt, det kvittar hur väl jag kan läsa och förstå en bok på respektive språk, jag kan inte sägas kunna ett språk om jag inte kan föra en konversation om dagliga ting med en livs levande människa. Och där är avsaknaden på min motivation som störst och påtagligast. Jag är inte vidare social, konversation gör mig inget smickrande och jag tycker bäst om att iaktta folk än interagera med dem.