Om jag hade skrivit min C-uppsats i Latin och tagit den sista delkursen i historia från Umeå, och gått klart psykologikursen, så hade jag haft 210 poäng med det nya systemet. Det är 140 med det gamla poängsystemet. Istället har jag 165 poäng, 110 med det gamla. Min subconscious plan är lite att jag ska ta de fem poängen i historia i slutet av sommaren och börja med Cuppsatsen i höst, men chansen är minimal att jag ngnsin kommer ta de där psykologipoängen. Oh, och så har jag 7,5 poäng från Vaasan yliopisto, Vasas uni, ha! Mina mest random poäng nånsin.
Vadan detta klurande då? Jag har läst tre år nu. (Ok, 3½ med Ryssland och några veckor i Finland). Jag har tre år CSN kvar. Jag måste nog börja planera lite, och inte bara ha planer för max ett halvår i taget. (Just nu sträcker de sig ungefär tio veckor framåt). Jag tänker att kollektivet är en del av satsningen att settle down lite, mjukstarta det här med seriös planering. Just nu tror jag väldigt väldigt starkt på lingvistiken. Min plan B (jag har aldrig riktigt en plan a, mest backup-planer egentligen) är att läsa ett år nu, lingvistik a&b och ryska a&b (och äntligen komma bort från de förbenade a-kurserna!) och sen chilla lite, och om inget annat skriva klart c-uppsatsen då, för då har jag behörighet till ngt masterprogram inom humaniora iaf.
Jag kommer säkert vara sjukt het på arbetsmarknaden;
Utbildning - random stuff i sju år, mest a-kurser och div språk
Jobberfarenhet - Pressbyrån ~10 år
add
och nu när jag hängt runt på lu.se har jag ännu mer back up-planer, varför inte hinna med lingvistik a-b, ryska a-b ev c, och engelska a-c, för att sen klämma in en magisterexamen i översättning? eller kanske en master med både engelskan och ryskan.. hur det ska gå ihop? ha, i laugh in the face of common logic.
Visar inlägg med etikett Språk. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Språk. Visa alla inlägg
fredag 27 juni 2008
A post of reason.
Not. Men jag kanske ska skriva något som faktiskt handlar om Moskva för en gångs skulle, eller Ryssland, för trots appearances så gör jag annat än sitter vid datorn och kollar på grejjs. Ibland.
Med nya gruppen (which I love) följde det med en lärare, eller egentligen två, som jag tycker om väldigt mkt - Elena Ngtngtaja. Hon börjar lektionen med att prata i en halvtimme eller mer om ngt random som dyker upp i konversationen. En morgon var det eutanasi, idag vaccinering och om föräldrar har rätt att vägra att vaccinera barnen (Vilket inte är tillåtet här i landet, men så länge du fixar ett papper där det står att barnet är allergiskt så kommer du undan. Väldigt många barn är allergiska på papper tydligen. Inkl. Elena.)
Ibland berättar hon skämt för att illustrera misärdagsläget, som typ;
Om du vill samla ihop till en katt, köp två kebab. Vill du ha en hund, köp sju kebab. Vill du samla ihop till en hemlös , köp tjugo kebab.
(pluralform av kebab ngn? Jag kör på nolländelse i allegori med falafel.)
Hon har även berättat vilka affärsområden inom stan som den tjetjenska maffian, den georgiska, den azerbaijanska och den nåt annat maffian. En har koll på alla småmarknader, en har alla supermarkets, en har restauranger och fjärde kommer jag inte på alls.
Idag på lektionen blev jag väldigt förvånad över mig själv när jag kom på att jag satt och lyssnade på typ en föreläsning om en rysk kyrkan historia/områdets historia, och fattade allt. Efter den insikten fick min hjärna en burn out och jag förstod mitt vanliga 60 - 90 %.
Vi har även fått åhöra anektdoter om otaliga tsarer och tsarinnor, historiska byggnader och händelser och livet som ryss. Med väldigt många fördomsfulla och råttan-i-pizzan-historier emellan. Generellt är det intressanta lektioner iaf. Jag tycker verkligen om min klass också, känns tråkigt att tiden med dem var så liten, och tiden utan class mates som det går att prata obehindrat med var så lång. Oh well. Whine whine, with cheeze.
Snart åker jag hem.
Med nya gruppen (which I love) följde det med en lärare, eller egentligen två, som jag tycker om väldigt mkt - Elena Ngtngtaja. Hon börjar lektionen med att prata i en halvtimme eller mer om ngt random som dyker upp i konversationen. En morgon var det eutanasi, idag vaccinering och om föräldrar har rätt att vägra att vaccinera barnen (Vilket inte är tillåtet här i landet, men så länge du fixar ett papper där det står att barnet är allergiskt så kommer du undan. Väldigt många barn är allergiska på papper tydligen. Inkl. Elena.)
Ibland berättar hon skämt för att illustrera misärdagsläget, som typ;
Om du vill samla ihop till en katt, köp två kebab. Vill du ha en hund, köp sju kebab. Vill du samla ihop till en hemlös , köp tjugo kebab.
(pluralform av kebab ngn? Jag kör på nolländelse i allegori med falafel.)
Hon har även berättat vilka affärsområden inom stan som den tjetjenska maffian, den georgiska, den azerbaijanska och den nåt annat maffian. En har koll på alla småmarknader, en har alla supermarkets, en har restauranger och fjärde kommer jag inte på alls.
Idag på lektionen blev jag väldigt förvånad över mig själv när jag kom på att jag satt och lyssnade på typ en föreläsning om en rysk kyrkan historia/områdets historia, och fattade allt. Efter den insikten fick min hjärna en burn out och jag förstod mitt vanliga 60 - 90 %.
Vi har även fått åhöra anektdoter om otaliga tsarer och tsarinnor, historiska byggnader och händelser och livet som ryss. Med väldigt många fördomsfulla och råttan-i-pizzan-historier emellan. Generellt är det intressanta lektioner iaf. Jag tycker verkligen om min klass också, känns tråkigt att tiden med dem var så liten, och tiden utan class mates som det går att prata obehindrat med var så lång. Oh well. Whine whine, with cheeze.
Snart åker jag hem.
måndag 23 juni 2008
Dyirbal
Om jag vill fortsätta på vägen svår lingvist (latin, finska) fast take it up a notch, så kan jag ju lära mig Dyirbal. Språket har i runda slängar fem talare. Fem stycken pers. När jag läste wikipediaartikeln tog jag för givet att det var fem stammar, eller fem områden. njetski. Fem styck pers.
Saxxade highligts;
The language is best known for its system of noun classes, numbering four in total. They tend to be divided among the following semantic lines:
Saxxade highligts;
The language is best known for its system of noun classes, numbering four in total. They tend to be divided among the following semantic lines:
lördag 24 maj 2008
Dagens språkgärning
Båda av dagens filmer har innehållit ryska för lite inpromptu språkträning - de brinnande ryssarna som kröp ur stridsvagnarna skrikandes Помогите помогите! och sen i den andra filmerna (dumduduumdumduduuum) en soldat som skrattandes in disbelief säger Он хотет мои патроны , хахахахаха. Spexigt.
Och för att besvara min egen fråga, alt + shift bläddrar mellan språken.
Och för att besvara min egen fråga, alt + shift bläddrar mellan språken.
Rakastan suomalaista kieltä
Jag har precis börjat kolla på Finska Vinterkriget, ett tre timmar långt epos, och inser genast hur mycket jag saknar finskan. Ända sen jag kom hem från Malmö och såg en finsk brödbil vid Sjeremetjevaflygplatsen så har jag inte kunnat sluta tänka på finskan. Min passiva knowledge är ganska stor ändå upptäcker jag. Haluan istua auringossa Helsingissä.
Jag börjar även längta efter grekiskan, detta språk som fattas mig så. Just nu känns ryska som russae sunt, non leguntur. Och latinet.. Känns som om min högra hand börjat vittra, tomhålet är stort och blir större.
Jag har bara tre år kvar. Jag får det inte att gå ihop. Vad går det att uppnå på sex år? Inget. ничего. я не могу ничего делать с том. это слишком мало мне.
Förresten, är det något som kan kortkommandot för att byta språk? Istället för att behöve gå till språkfälta och fiddla.
Idag har jag pimpat min dator genom att pränta dit de ryska bokstäverna. Bildbevis kommer l8rz.
Jag börjar även längta efter grekiskan, detta språk som fattas mig så. Just nu känns ryska som russae sunt, non leguntur. Och latinet.. Känns som om min högra hand börjat vittra, tomhålet är stort och blir större.
Jag har bara tre år kvar. Jag får det inte att gå ihop. Vad går det att uppnå på sex år? Inget. ничего. я не могу ничего делать с том. это слишком мало мне.
Förresten, är det något som kan kortkommandot för att byta språk? Istället för att behöve gå till språkfälta och fiddla.
Idag har jag pimpat min dator genom att pränta dit de ryska bokstäverna. Bildbevis kommer l8rz.
fredag 4 april 2008
Åh, men det bästa!
Jag kanske får ett kylskåp i slutet av maj! Woohoo! Det är precis efter att halva tiden här i Moskva gått, så det är ok. Plus att juni och juli lär vara rätt varma, så kylskåp då är wonderful news. Detär Hilde, norskan jag går med, som flyger hem till Oslo då. Hon fick det av en fransk student när han åkte hem. Det står ett kylskåp i hallen hos mig och Rou, men det är gammalt och sönder. Hon fick också det av en vän som flyttade hem. Hilde bor i samma sektor som mig, fast på nionde våningen, så jag behöver inte släpa det över gården eller nåt. Yessyessyess!
Att ha maten i fönstret funkar inte så jättebra soliga dagar, för solen ligger på som attans i ett par timmar på eftermiddagen så att det blir stekhett.
Idag har jag iaf käkat en rekommendabel frukost - [kásha] (gröt) av fem sorters säd/korn och [miå;d] (honung) och valnötter, som jag la i en massa torkad frukt i, och så te till det. Nu är jag inne på kaffet, och har läst dagens nyheter. Almost like home ;)
Idag ska jag promenera runt området tänkte jag, hitta utsiktspunkten där man ser universitetet bäst ifrån, och sen plugga lite. Har inte kommit igång än, men känner att jag verkligen behöver jobba på mitt ordförråd. I veckan har vi gått igenom particip, både presens och past, aktiva och passiva, korta och långa former samt adverbiala kortverbformer eller vad det var.. hmm. Grammatiken är lugn, efter latinet (och finskan!) så är allt easy breezy sailing, men vad gör det mig för nytta när jag inte har några ord att böja?
När det gäller språk är det teorin jag scorar highscore på, inte kommunikationen. Just like real life.
Att ha maten i fönstret funkar inte så jättebra soliga dagar, för solen ligger på som attans i ett par timmar på eftermiddagen så att det blir stekhett.
Idag har jag iaf käkat en rekommendabel frukost - [kásha] (gröt) av fem sorters säd/korn och [miå;d] (honung) och valnötter, som jag la i en massa torkad frukt i, och så te till det. Nu är jag inne på kaffet, och har läst dagens nyheter. Almost like home ;)
Idag ska jag promenera runt området tänkte jag, hitta utsiktspunkten där man ser universitetet bäst ifrån, och sen plugga lite. Har inte kommit igång än, men känner att jag verkligen behöver jobba på mitt ordförråd. I veckan har vi gått igenom particip, både presens och past, aktiva och passiva, korta och långa former samt adverbiala kortverbformer eller vad det var.. hmm. Grammatiken är lugn, efter latinet (och finskan!) så är allt easy breezy sailing, men vad gör det mig för nytta när jag inte har några ord att böja?
När det gäller språk är det teorin jag scorar highscore på, inte kommunikationen. Just like real life.
torsdag 31 januari 2008
WootWoot!
Jag har alldeles precis kirrat en flygbiljett tur och retur Moskva!
Den 25/3 åker jag från Köpenhamn med Air Berlin på morgonen för att anlända lokal tid 20.20 i Moskva på Domodedovoflygplatsen, efter en mellanlandning i Düsseldorf av alla ställen. Den 27:e startar min ryska språkkurs på Moscow State University där jag tänker uppehålla mig till kursens slut den 12:e juli. Jag hade ju den fina planen att ta transsiberiska över till Peking och Kina, men tji fick jag. Ett studentvisum går inte att förlänga, och ett turistvisum kan jag inte få om jag inte först lämnar Ryssland, för att söka ett nytt. Och det är ju ganska bökigt, och ingen snabb process precis. Så, jag ändrade snabbt planen till att komma tillbaka till Malmö den 15:e juli för att hinna jobba lite i juli och augusti, och sen förhoppningsvis resa till hösten, om jag inte ska plugga. Resa måste jag få göra banne mig.. Sett fram emot transsiberiska sjukt mycket, andra gången den blir uppskjuten. Bah!
Kanske ska satsa på att plugga på hösten, resa hela våren, och sen fortsätta studera till hösten igen. Annars har jag inte brist på weekendtripmål direkt - Sibylle i Münster, Berlin rent allmänt, London där jag ännu aldrig varit, Helsinki, Paris som jag bara sett från ett taxifönster och från en bussparkering där jag sov en natt i utkanten av stan (i slutet av november också! med min stora väska bredvid mig! utan speciellt mkt folk omkring mig! smart! nej! but i'm hard core baby), och såklart Rom, som förtjänar mer än en weekendtrip, ett återseende av Athen, mer östeuropa, storstäderna i Spanien och så vidare och så vidare. I'll go anywhere.
Den 25/3 åker jag från Köpenhamn med Air Berlin på morgonen för att anlända lokal tid 20.20 i Moskva på Domodedovoflygplatsen, efter en mellanlandning i Düsseldorf av alla ställen. Den 27:e startar min ryska språkkurs på Moscow State University där jag tänker uppehålla mig till kursens slut den 12:e juli. Jag hade ju den fina planen att ta transsiberiska över till Peking och Kina, men tji fick jag. Ett studentvisum går inte att förlänga, och ett turistvisum kan jag inte få om jag inte först lämnar Ryssland, för att söka ett nytt. Och det är ju ganska bökigt, och ingen snabb process precis. Så, jag ändrade snabbt planen till att komma tillbaka till Malmö den 15:e juli för att hinna jobba lite i juli och augusti, och sen förhoppningsvis resa till hösten, om jag inte ska plugga. Resa måste jag få göra banne mig.. Sett fram emot transsiberiska sjukt mycket, andra gången den blir uppskjuten. Bah!
Kanske ska satsa på att plugga på hösten, resa hela våren, och sen fortsätta studera till hösten igen. Annars har jag inte brist på weekendtripmål direkt - Sibylle i Münster, Berlin rent allmänt, London där jag ännu aldrig varit, Helsinki, Paris som jag bara sett från ett taxifönster och från en bussparkering där jag sov en natt i utkanten av stan (i slutet av november också! med min stora väska bredvid mig! utan speciellt mkt folk omkring mig! smart! nej! but i'm hard core baby), och såklart Rom, som förtjänar mer än en weekendtrip, ett återseende av Athen, mer östeuropa, storstäderna i Spanien och så vidare och så vidare. I'll go anywhere.
onsdag 30 januari 2008
real edumacation!
Jag tycker om språk. Så att säga. Jag är inte direkt bra på något, och min svenska är ganska undermålig till den gräns att man kan fråga sig om det verkligen är mitt modersmål eller inte. But still.
Men något jag verkligen inte kan är att k-o-m-m-u-n-i-c-e-r-a. Kvittar vilket språk. Jag står fast vid att det skrivna ordet är mitt modersmål, inte talsvenska. De som pratat med mig vet att jag inte är ett stort fan av det här med konversation. At all. Och jag kan i synnerhet inte berätta något, jag har absolut inget narrative flow eller konsekvens. Det är som om hjärnan kortsluts när jag ska prata. It ain't my thing. När jag var yngre önskade jag intensivt att jag var döv/stum för att slippa prata med folk, och få möjlighet att lära mig teckenspråk, som verkar så mkt roligare och mer intressant än svenska.
Samma sak när jag lär mig ett nytt språk. Kvittar hur stor läsförståelse jag har, eller vilka häftiga meningar jag kan komponera ihop (medd hjälp av lexikon och grammatikbok), när det kommer till den muntliga biten förstår jag i stort sett nada och uttrycker mig lika elokvent som en bäbis med en tuggleksak i munnen. Vilket väl är huvudskälet att jag aldrig siktat på att bli tolk eller dylikt, utan alltid varit mer dragen till översättarbiten. Även om inte det lockar mig så mkt heller, men eftersom jag tänkt mig en språkvetarutbildning kan jag antagligen inte gå och hoppas på att få jobb som enbart läsare utav spännande texter på mina språk.. Reality's a bitch.
För att förkovra mig i mina språk-i-dvala hade jag tänkt lägga upp lite schysst läsning av tyska/franska/spanska författare, och nån klämkäck italienare, t.ex. Umberto Eco, för come on, efter att ha läst franska (tre år gymnasiet), spanska (fem år grundskola + gymnasiet)och latin (två år gymnasiet, ett och ett halvt på uni:t) så känner jag mig lite in touch med romanska språk. Lite sådär lagom. Typ. Ganska.
Jag har ingen vidare utvecklad plan as yet, men jag tänker Cornelia Funkes böcker på tyska, Bläckhjärta o.s.v, Gabriel Garcia Marquez på spanska, men tips på andra bra spanska böcker mottages gärna, franska I don't now yet.. Simon de Beauvoir känns lite mastig, inte ens läst Det Andra Könet än som jag ändå har på svenska.. Om inget annat kan jag alltid läsa Apornas Planet, La Planète des singes på original, av Pierre Boulle.
En annan idé jag haft är att ha temaveckor/månader. Bara läsa tidningar/böcker/se på tv-serier eller filmer på ett språk i taget. Detta även för att motverka mitt enorma produce of US-intag. Jag tänker att två veckor är lagom för varje språk, fast det tar mig antagligen längre än så att ta mig igenom en bok.. Så jag vet inte, det är planer för framtiden tills jag kommit hem från Ryssland.
Språk som jag tänkt satsa på att kunna lite bättre blir väl spanska, franska, tyska och ryska, medan latin, finska och grekiska (som jag inte läst än men SKA!) får bli försummade älsklingar, vilket latin redan är.. och finska. Suck. Så mkt kul, så lite hjärna och motivation. För trots allt, fastnar jag framför datorn och gör absolut ingenting. Mina apatisvackor är ändlösa, och min geist brinner starkt i en halv dag eller mindre.
Men samtidigt, det kvittar hur väl jag kan läsa och förstå en bok på respektive språk, jag kan inte sägas kunna ett språk om jag inte kan föra en konversation om dagliga ting med en livs levande människa. Och där är avsaknaden på min motivation som störst och påtagligast. Jag är inte vidare social, konversation gör mig inget smickrande och jag tycker bäst om att iaktta folk än interagera med dem.
Men något jag verkligen inte kan är att k-o-m-m-u-n-i-c-e-r-a. Kvittar vilket språk. Jag står fast vid att det skrivna ordet är mitt modersmål, inte talsvenska. De som pratat med mig vet att jag inte är ett stort fan av det här med konversation. At all. Och jag kan i synnerhet inte berätta något, jag har absolut inget narrative flow eller konsekvens. Det är som om hjärnan kortsluts när jag ska prata. It ain't my thing. När jag var yngre önskade jag intensivt att jag var döv/stum för att slippa prata med folk, och få möjlighet att lära mig teckenspråk, som verkar så mkt roligare och mer intressant än svenska.
Samma sak när jag lär mig ett nytt språk. Kvittar hur stor läsförståelse jag har, eller vilka häftiga meningar jag kan komponera ihop (medd hjälp av lexikon och grammatikbok), när det kommer till den muntliga biten förstår jag i stort sett nada och uttrycker mig lika elokvent som en bäbis med en tuggleksak i munnen. Vilket väl är huvudskälet att jag aldrig siktat på att bli tolk eller dylikt, utan alltid varit mer dragen till översättarbiten. Även om inte det lockar mig så mkt heller, men eftersom jag tänkt mig en språkvetarutbildning kan jag antagligen inte gå och hoppas på att få jobb som enbart läsare utav spännande texter på mina språk.. Reality's a bitch.
För att förkovra mig i mina språk-i-dvala hade jag tänkt lägga upp lite schysst läsning av tyska/franska/spanska författare, och nån klämkäck italienare, t.ex. Umberto Eco, för come on, efter att ha läst franska (tre år gymnasiet), spanska (fem år grundskola + gymnasiet)och latin (två år gymnasiet, ett och ett halvt på uni:t) så känner jag mig lite in touch med romanska språk. Lite sådär lagom. Typ. Ganska.
Jag har ingen vidare utvecklad plan as yet, men jag tänker Cornelia Funkes böcker på tyska, Bläckhjärta o.s.v, Gabriel Garcia Marquez på spanska, men tips på andra bra spanska böcker mottages gärna, franska I don't now yet.. Simon de Beauvoir känns lite mastig, inte ens läst Det Andra Könet än som jag ändå har på svenska.. Om inget annat kan jag alltid läsa Apornas Planet, La Planète des singes på original, av Pierre Boulle.
En annan idé jag haft är att ha temaveckor/månader. Bara läsa tidningar/böcker/se på tv-serier eller filmer på ett språk i taget. Detta även för att motverka mitt enorma produce of US-intag. Jag tänker att två veckor är lagom för varje språk, fast det tar mig antagligen längre än så att ta mig igenom en bok.. Så jag vet inte, det är planer för framtiden tills jag kommit hem från Ryssland.
Språk som jag tänkt satsa på att kunna lite bättre blir väl spanska, franska, tyska och ryska, medan latin, finska och grekiska (som jag inte läst än men SKA!) får bli försummade älsklingar, vilket latin redan är.. och finska. Suck. Så mkt kul, så lite hjärna och motivation. För trots allt, fastnar jag framför datorn och gör absolut ingenting. Mina apatisvackor är ändlösa, och min geist brinner starkt i en halv dag eller mindre.
Men samtidigt, det kvittar hur väl jag kan läsa och förstå en bok på respektive språk, jag kan inte sägas kunna ett språk om jag inte kan föra en konversation om dagliga ting med en livs levande människa. Och där är avsaknaden på min motivation som störst och påtagligast. Jag är inte vidare social, konversation gör mig inget smickrande och jag tycker bäst om att iaktta folk än interagera med dem.
fredag 18 januari 2008
rudis indigestaque
Äntligen fick jag läst klart The Cleft (Lessing) igår. Mmm. Nog är hon skicklig, men själva romanen har jag mycket emot. Ser fram emot att läsa hennes science fiction-verk.
Däremot så började jag på och läste ut John Ajvide Lindqvists Pappersväggar på kvällen. Jag gillar't starkt. Speciellt första novellen, Gräns, och sen Majken kom mig nära. En del hade gärna fått fyllas på lite, By på höjden var väldigt bra till en början, men jag hade velat ha lite mer kött på benen. Efterordet innehöll en idé som förhoppningsvis inte helt övergetts, för den verkar så väldans bra. Sluthanteringen, epilogen till Hantering av de odöda, var väldigt väldigt fin, önskar bara jag kom ihåg själva boken bättre så att jag kunde placera Flora och Elvy bättre.
Mitt ibland massiva, intensiva bokintag har just den nackdelen att även om jag är extremt närvarande i boken jag läser för tillfället, så blir minnet av den formlöst och oordnat. Allt flyter in i vartannat, en kropp av vatten som går att dela upp i beståndsdelar först med en enorm kraftansträngning.
Efter Pappersväggar inföll sig inte sömnen, så jag läste lite i Metamorfoser av Ovidius, Liber I, 1-88. Känns skönt att latinet infinner sig ibland för mig. Lyckas jag tyda en del av Metamorfoserna klockan ett på natten liggandes i sängen, borde de kunskaperna inte ligga alltför djupt begravna, så som jag befarat. Jag saknar verkligen språket, insåg jag igår natt också. Det fattas mig, något så oerhört. Och bitterheten över att än inte satt mig in i grekiskan förtär mig i korta stunder.
Melodramatiskt, for sure, men språk och resor är det enda som gör mig viktlös, det enda jag har som överhuvudtaget finner sig i gränslandet till passion. Och böcker. Men med dem är det mer tvetydigt. Lika mycket kärlek som missbruk.
Annars är jag pepp på mer skräck. Ser fram emot att läsa Octavia E. Butlers Fledgling där hemma, och sen är det nog dags att börja läsa om Lovecraft. Har ni inte läst någon av dem så är det dags. Butlers Lilith's Brood är för mig den bästa science fiction, medan Lovecraft är Lovecraft. Det tog ett bra tag innan jag kände mig någorlunda bekväm under en stjärnklar himmel med en lysande fullmåne.
Däremot så började jag på och läste ut John Ajvide Lindqvists Pappersväggar på kvällen. Jag gillar't starkt. Speciellt första novellen, Gräns, och sen Majken kom mig nära. En del hade gärna fått fyllas på lite, By på höjden var väldigt bra till en början, men jag hade velat ha lite mer kött på benen. Efterordet innehöll en idé som förhoppningsvis inte helt övergetts, för den verkar så väldans bra. Sluthanteringen, epilogen till Hantering av de odöda, var väldigt väldigt fin, önskar bara jag kom ihåg själva boken bättre så att jag kunde placera Flora och Elvy bättre.
Mitt ibland massiva, intensiva bokintag har just den nackdelen att även om jag är extremt närvarande i boken jag läser för tillfället, så blir minnet av den formlöst och oordnat. Allt flyter in i vartannat, en kropp av vatten som går att dela upp i beståndsdelar först med en enorm kraftansträngning.
Efter Pappersväggar inföll sig inte sömnen, så jag läste lite i Metamorfoser av Ovidius, Liber I, 1-88. Känns skönt att latinet infinner sig ibland för mig. Lyckas jag tyda en del av Metamorfoserna klockan ett på natten liggandes i sängen, borde de kunskaperna inte ligga alltför djupt begravna, så som jag befarat. Jag saknar verkligen språket, insåg jag igår natt också. Det fattas mig, något så oerhört. Och bitterheten över att än inte satt mig in i grekiskan förtär mig i korta stunder.
Melodramatiskt, for sure, men språk och resor är det enda som gör mig viktlös, det enda jag har som överhuvudtaget finner sig i gränslandet till passion. Och böcker. Men med dem är det mer tvetydigt. Lika mycket kärlek som missbruk.
Annars är jag pepp på mer skräck. Ser fram emot att läsa Octavia E. Butlers Fledgling där hemma, och sen är det nog dags att börja läsa om Lovecraft. Har ni inte läst någon av dem så är det dags. Butlers Lilith's Brood är för mig den bästa science fiction, medan Lovecraft är Lovecraft. Det tog ett bra tag innan jag kände mig någorlunda bekväm under en stjärnklar himmel med en lysande fullmåne.
torsdag 10 januari 2008
Some absolute reading
Jag har nyss avslutat min läsning av The Absolute Sandman Volume One och Two. Jag är bereft of words. Det är en helt fantastisk läsning. Jag har suttit i två dagar (kan det ha varit tre? I min läsyra blir tiden ganska meningslös och delas inte upp i sekunder utan de sidor jag vänder) och läst ca 1200 sidor. Jag sitter nu klockan åtta på kvällen fortfarande iklädd min pyjamas, med en viss unladylike odör omkring mig. Uppehålla hygien? Ha! Inte när jag har en historia framför mig att förlora mig i. Eller, ja.. Förlora? För mig innebär en stor läsupplevelse snarare att jag hittar mig själv igen, mitt jag får friskt blod och ett mått av inspiration drabbar mina stackars förslackade små grå som jag anstränger så mycket att trubba av med dagliga rutiner innehållande besök på aftonbladet.se och perezhilton.com, bl.a.
Men åter till Sandman. Åh åh åh! Min kärlek till Neil Gaiman, och respekt, har endast vuxit. He's da shit. Mina fan girlfantasier om honom innebär fortfarande mest mig som någon slags tentakelzombie med förmåga att leva på folks (läs: Gaimans) fantasi och idéer. Som parasit, oskadlig för värden, hade ju varit bäst, för vem skulle kunna skada Neil? Oh no.. we can't have that now, can we? Jag har googlat mig halvt fördärvad under läsningen för att följa alla små tidbits som Gaiman droppar här och var. Jag har blivit alltmer bekant med den värld den utspelar sig i, har blivit sugen på att läsa Hellblazer, lagt till några fancy ord i min engelska vokabulär (sybaritic t.e.x.), funderat på Gaimans könssyn, om den är så biologisk som den framstår, eller om den är åt det queera hållet som Desire pekar åt, på om drömmar är lika med hopp och skillnaden däremellan om så inte vore, och annat. Högst givande läsning alltså.
Jag tycker det är synd att mina idéer försvinner så fort jag lägger ner en bok, för det var så mycket jag hade kunnat skriva om. Jag tog fram en anteckningsbok för att fånga en del av dem , men nu är det bara uppstaplade ord utan den där hänryckande lockningen som begraver en i ens egna tankar. Oh well. The written word is not for me, nor the relief of expression that comes with it.
Ibland tror jag att delar av min uttrycksförmåga har gömt sig i engelskan, för det är den som dyker upp i första hand för mig när jag vill berätta, beskriva, undersöka.. Tror det kan ha att göra med att mitt största intag av.. allt - böcker, serier, tv, musik, film - har varit på engelska de senaste 15 åren eller mer, och att det jag tagit till mig utifrån det döljer sig i samma språk. Svenska är mitt modersmål, och jag är begränsad i min engelska, men jag kan ändå inte låta bli att känna att min svenska har brutits ner genom åren, vilket lämnat mig utan ett enda komplett språk jag kan vara bekväm i.
Menmen. Tänk om en hade haft ett Endless Party? Bara att det är ett pun i sig självt är guld värt. The Endless är äldste brodern Destiny, Death, Dream, tvillingarna Desire och Despair och lillasyskonet Delirium, en gång känt som Delight. Destruction har gjort avkall på sitt, tydligen. En temafest, med ett eget instruerande namn, hur bra är inte upplägget? It's a must, någon dag..
Men åter till Sandman. Åh åh åh! Min kärlek till Neil Gaiman, och respekt, har endast vuxit. He's da shit. Mina fan girlfantasier om honom innebär fortfarande mest mig som någon slags tentakelzombie med förmåga att leva på folks (läs: Gaimans) fantasi och idéer. Som parasit, oskadlig för värden, hade ju varit bäst, för vem skulle kunna skada Neil? Oh no.. we can't have that now, can we? Jag har googlat mig halvt fördärvad under läsningen för att följa alla små tidbits som Gaiman droppar här och var. Jag har blivit alltmer bekant med den värld den utspelar sig i, har blivit sugen på att läsa Hellblazer, lagt till några fancy ord i min engelska vokabulär (sybaritic t.e.x.), funderat på Gaimans könssyn, om den är så biologisk som den framstår, eller om den är åt det queera hållet som Desire pekar åt, på om drömmar är lika med hopp och skillnaden däremellan om så inte vore, och annat. Högst givande läsning alltså.
Jag tycker det är synd att mina idéer försvinner så fort jag lägger ner en bok, för det var så mycket jag hade kunnat skriva om. Jag tog fram en anteckningsbok för att fånga en del av dem , men nu är det bara uppstaplade ord utan den där hänryckande lockningen som begraver en i ens egna tankar. Oh well. The written word is not for me, nor the relief of expression that comes with it.
Ibland tror jag att delar av min uttrycksförmåga har gömt sig i engelskan, för det är den som dyker upp i första hand för mig när jag vill berätta, beskriva, undersöka.. Tror det kan ha att göra med att mitt största intag av.. allt - böcker, serier, tv, musik, film - har varit på engelska de senaste 15 åren eller mer, och att det jag tagit till mig utifrån det döljer sig i samma språk. Svenska är mitt modersmål, och jag är begränsad i min engelska, men jag kan ändå inte låta bli att känna att min svenska har brutits ner genom åren, vilket lämnat mig utan ett enda komplett språk jag kan vara bekväm i.
Menmen. Tänk om en hade haft ett Endless Party? Bara att det är ett pun i sig självt är guld värt. The Endless är äldste brodern Destiny, Death, Dream, tvillingarna Desire och Despair och lillasyskonet Delirium, en gång känt som Delight. Destruction har gjort avkall på sitt, tydligen. En temafest, med ett eget instruerande namn, hur bra är inte upplägget? It's a must, någon dag..
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)