A post of reason.

Not. Men jag kanske ska skriva något som faktiskt handlar om Moskva för en gångs skulle, eller Ryssland, för trots appearances så gör jag annat än sitter vid datorn och kollar på grejjs. Ibland.

Med nya gruppen (which I love) följde det med en lärare, eller egentligen två, som jag tycker om väldigt mkt - Elena Ngtngtaja. Hon börjar lektionen med att prata i en halvtimme eller mer om ngt random som dyker upp i konversationen. En morgon var det eutanasi, idag vaccinering och om föräldrar har rätt att vägra att vaccinera barnen (Vilket inte är tillåtet här i landet, men så länge du fixar ett papper där det står att barnet är allergiskt så kommer du undan. Väldigt många barn är allergiska på papper tydligen. Inkl. Elena.)

Ibland berättar hon skämt för att illustrera misärdagsläget, som typ;
Om du vill samla ihop till en katt, köp två kebab. Vill du ha en hund, köp sju kebab. Vill du samla ihop till en hemlös , köp tjugo kebab.
(pluralform av kebab ngn? Jag kör på nolländelse i allegori med falafel.)
Hon har även berättat vilka affärsområden inom stan som den tjetjenska maffian, den georgiska, den azerbaijanska och den nåt annat maffian. En har koll på alla småmarknader, en har alla supermarkets, en har restauranger och fjärde kommer jag inte på alls.

Idag på lektionen blev jag väldigt förvånad över mig själv när jag kom på att jag satt och lyssnade på typ en föreläsning om en rysk kyrkan historia/områdets historia, och fattade allt. Efter den insikten fick min hjärna en burn out och jag förstod mitt vanliga 60 - 90 %.

Vi har även fått åhöra anektdoter om otaliga tsarer och tsarinnor, historiska byggnader och händelser och livet som ryss. Med väldigt många fördomsfulla och råttan-i-pizzan-historier emellan. Generellt är det intressanta lektioner iaf. Jag tycker verkligen om min klass också, känns tråkigt att tiden med dem var så liten, och tiden utan class mates som det går att prata obehindrat med var så lång. Oh well. Whine whine, with cheeze.

Snart åker jag hem.