Heminredning

Alltså, jag är ganska tänd på idén med fondväggar. Inte så mycket för det estetiska, utan det att en hel tom vägg som kan pimpas skvallrar om utrymme så att det blir över. Efter att sen i juni levt i ett 10-12 kvadratmeters stort rum så har jag våta drömmar om överblivna ytor och väggar, och golv som syns och som en kan gå över.
I alla fall, jag kan tänka mig den klassiska världskartan, storlek abnorm, med sådana där fina pluppar som märker ut ställen en besökt och få skryta för alla eventuella gäster vilken globetrotter jag är (hee...). Men poängen skulle vara att från varje plupp skulle det gå ut ett streck eller snöre, något i den andan, som slutar i ett vanligt hederligt semesterfoto från just den platsen. Som ett litet album, fast uppfläkt på vägen. Det fina i kråksången är, för mig, att det blir en konkret påminnelse hur liten världen är och avdramatisera omvärlden så att den blir mer vardaglig. Då går det inte att vifta bort saker som händer långt där borta som bara saker som händer långt där borta. Är världen min bakgård, angår den mig mer. Typ.
Annars kan jag tänka mig ha en hel vägg med frontade böcker. De säljs allt mer med sitt utseende (vilket jag också faller så pinsamt lätt för - anything shiny and pretty hamnar i min bokhylla. Får gärna vara glitter på framsidan. Det är min mörka hemlighet inom böckernas värld.), men en grymt snygg framsida kommer aldrig till sin rätta i en vanlig bokhylla... Chefen på mitt bra jobb (till skillnad från mitt själsdödande jobb som är det jag försörjer mig genom) berättade att hon hade använt tavellister till att bland annat fronta böcker, vilket är ungefär vad jag tänkt mig. Om jag skulle köpa Naomi Noviks Temeraire, så måste den ju nästan få synas.. Den är så underbart snygg. Ett plus är också att det går att byta ut böckerna som frontas, om en vill vara så kitschig och färgmatcha säsong/högtid/whatever. Ett fint hemmapyssel helt enkelt.