Jag kan inte göra annat än att sucka. Må så vara att det värsta ni kan tänka er är en kille i rosa tunika. Då lever ni allt bra skyddade små liv. Grattis.Iofs tror jag inte på dikotomin mobbad - mobbare, but still. Så jävla rätt.Men vi som faktiskt kan lyfta blicken lite över tallriken med fiskpinnar och potatismos, varför ska vi behöva vara de som står till svars? Varför är det vi som helt plötsligt ska få skulden för att våra söner kanske kommer bli mobbade? Det är ju era barn som mobbar!
tisdag 19 augusti 2008
Crazy
Något alldeles läsvärt från Alltombarn.se;
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar